I sorg...
Har i dag deltagit i en begravning av ett kusinbarn.Det är så fruktansvärt tragiskt när en ung människa dör, det är så orättvist.En ung man som var på väg ut i någonting stort ,en engagerad kille med så många järn i elden. Allting började på riktigt nu, det var ju meningen att han skulle få stråla och dela med sig av sig själv och sin värme och omtanke till andra människor. att han skulle få arbeta med det han verkligen ville, fortsätta att fyllasin fritid med det han älskade och att dela sin kärlek med dom han älskade, sin familj, sin flicka och sina vänner.MEN han finns inte hos oss längre, han har gått vidare till en annan dimision.
Vi tänker på dig och hoppas att du finns där ute någonstans och vakar över oss, för du finns i våra hjärtan, där blir du alltid kvar.
Efter begravningen gick vi iväg till minnesstunden och tänk ändå ,efter alla tårar och den tyngd som sitter över bröstet när man översköljs av alla känslor och minns alla andra som försvunnit ur ens liv genom att lämna jordelivet, då kommer skratten och tårarna omvartannat i glada minnen och glädjen över att träffa vänner och släktingar för en pratstund.
Glöm inte att gå till gravar och minneslundar i helgen eller tänd ljus där hemma och känn närheten av någon du älskat som inte finns ibland oss längre.
Klara något tårögd.